Igår när jag var hos dig kunde jag inte motstå impulsen att borra in min näsa i en av dina skjortor som hängde i sovrummet. Om du hittar några svarta fläckar på kragen är det från min mascara som kladdade när jag grät. I flera minuter stod jag med huvudet lutat mot väggen och grät samtidigt som jag andades in din doft.

Jag undrar om du gråter. Vad som får dig att trigga dina tårar. Kanske gråter du mest för att du vet att du sårat mig. Kanske gråter du för att du önskat att det inte hade behövt bli såhär.

Det kommer kanske en dag som jag kan känna mig tacksam över tiden som jag fick med dig men just nu känner jag mig bara så oerhört ledsen över tiden jag inte fick.

Framtiden.