Det som går upp måste komma ner. Idag har jag kraschlandat igen. Gråtit i mängder.  Gick in på din hemsida nyss, du hade bloggat om hur du anmält dig till nästa tävling och skrev hur ”riktigt roligt” det ska bli att köra på en ny bana. Roligt? Roligt?!? Jag kan inte fatta hur du snabbt du verkar ha gått vidare. Hur snabbt du verkar kunna tycka saker är roliga. Kan inte fatta det. Var jag så obetydlig när det väl kom till kritan? Du ska inte tycka nåt är roligt. Du ska vara lika miserabel som jag. Allt annat är så fruktansvärt jävla orättvist. Jag känner mig så lurad. Betydelselös. Oviktig. Du har bara klippt. Torkat av dig skorna på dörrmattan och dragit igen dörren, mitt framför min nästa. Och här står jag nu. Ensam. Olycklig. Oförmögen att fungera som en vanlig människa. Och du? Du ska iväg på tävling och ha ”riktigt roligt”.