Tidigare var fredagarna veckans bästa dag. En kväll med dig stod nästan alltid på schemat. Ofta hemma hos dig dit jag släpade kläder, mat och vin. Nu är fredag veckans värsta dag. En hel helg stundar och den ska spenderas utan dig. Alla kommande helger ska spenderas utan dig. När alla på jobbet glada i hågen åker hem för fredagsmys lider jag. Jag har ju inte längre någon att åka eller komma hem till. Och jag undrar såklart vad du kommer göra ikväll. Grilla med någon kompis? Gå på uteservering med Amir och dricka någon öl?

Jag förstår fortfarande inte och smärtan blir inte mindre. Det gör så ont att veta att du med största sannolikhet tycker att ditt liv är bättre när jag inte är i det.