Jag drömde om dig igen inatt. Du kysste mig och sa sedan att det inte betydde nåt för det var fortfarande slut. Jag vaknade av att jag grät. Det har gått över fem veckor nu och i över fem veckors tid har jag gråtit över dig varje dag. Och från dig är det fortfarande knäpptyst, som om jag aldrig existerat. Det är väl bara ytterligare tecken på hur fel jag hade om dig, om oss.

Du är en fegis. Fy fan för dig för att du bara stod bredvid och tittade på när jag satsade. När jag vågade. När jag gav mig hän. När jag tillät mig själv att tappa kontrollen. När jag gav dig allt. För jag var lika rädd som du, men jag vågade. Jag tametusen vågade. Du fegade ur. Du är en fegis som inte vågade satsa på mig. En fegis för att du inte kunde bestämma dig för att det här, det vi har, det vi kan bli, kan bli bäst av allt i hela världen. Jag älskar dig mer än någon annan någonsin kommer att göra och jag är en jävla bra tjej. Just nu är jag en jävla olycklig tjej men nån dag, nån gång i framtiden så kommer jag vara en jävla bra tjej. Och någon annan kommer att inse det, och hålla fast vid mig så hårt det bara går.

Den någon är inte du. Du släppte taget. Om du någonsin tog det. Fuck you.