Du ville visst ses ändå. Lämna champagnen när jag var hemma. Igår kom du. Lika fin som jag mindes dig. Tyvärr ville du inget mer än lämna champagnen. Kanske bättre på ditt samvete för att du inte visat att du brytt dig om mig under den här tiden. Kanske kolla om ett möte med mig skulle få dig att omvärdera ditt beslut. Det gjorde det inte. Du tyckte fortfarande att du gjort rätt som klivit av. Du hade fortfarande inga frågor på mina svar. Du såg inte längre den tjej du blev förälskad i, sa du, istället bara den tjej du genom ditt bromsande och backande förvandlat mig till.

När du kramade mig så grät jag.

Du: Vi hörs sen.

Jag: Näe, det gör vi inte.

Du kramade mig igen och sa hej då. Sedan gick du.

Jag såg att du också grät.

Innan jag la mig tog jag bort dig från Facebook. Jag måste glömma dig nu. Arkivera dig. Flytta dig till mig ryggsäck.

Jag måste sluta älska dig. Och jag måste börja tro att jag kan komma att älska någon annan mer än jag älskar dig. Hur omöjlig den känslan än är just nu.